Min bästa vän
Livet som +40 har i mitt fall inneburit att man inte har EN bästa vän..
Utan jag har istället några få nära vänner..
Iallafall inte som när man var yngre och hade sin bästis..
I mitt liv fanns det en bästis då jag som 6-åring flyttat till Falun och började i "lekis".
Elisabeth heter hon, men hon kallades för Liss..(inte nu längre, nu säger jag Elisabeth!)
Hon var min bästis genom hela skoltiden och även upp i gymnasiet, då våra liv ändrades..
Men vi har fortfarande fin kontakt och jag älskar att träffa henne, när vi väl har tid att ses! Och när vi ses, är det som om tiden emellan inte räknas, vi pratar på som vi alltid har gjort! ♥
Förmodligen om man har en kille/man/pojkvän/fru/tjej/flickvän så är han/hon ens bästa vän (förhoppningsvis), men är man ensam, så blir det så mycket annorlunda.
Ibland kanske man ger ut sitt hjärta till någon och berättar om allt, så som man gör med sin bästa vän.. Men som mitt liv har, och ser ut, så händer det inte ofta.. För att vara ärlig: nästan aldrig!
Jag är nog inte längre någons bästa vän heller..
Men jag har några fina vänner.. Ingen nämnd, ingen glömd!
Kram!
Postat av: Elisabeth
Kram ♥