• STARTSIDA

För är det några som betyder så oerhört mycket för mig, så är det mina två systrar..

Jag har en bror också, och självklart betyder han också jättemycket, men ålders skillnaden är 15 år emellan oss, så vi har inte varit lika tajta!

Vi tre systrar är lika, men ändå så olika..

Har likadana handstilar och rösterna är lika.. Men till utseende är vi olika, men lika..

Jag älskar mina systrar sååå oerhört mycket.. Dom är så fina!

Dom har hjälpt mig i både vått och torrt, dom har alltid funnits där, när jag behövt något..

Eftersom jag är äldst av oss alla, så har jag varit först med det mesta, på både gott och ont..

Jag är den som det varit mest dramatik runt omkring.(såklart!)

Men dom har alltid funnits där och tur är väl det!

För två år sedan gjorde vi något som vi aldrig hade gjort förut, vi åkte på en semester tillsammans, bara vi tre!

Åhhhh, vad det var skoj!

Hoppas att vi får tillfälle att göra det fler gånger!?

Dom är så fina alla mina syskon.

Tack Ulrika, Helena och Björn för att ni finns i mitt liv!

Jag älskar er, mer än vad ord kan uttrycka!

Finare syskon finns inte, jag lovar!

Kram!

Inga skrikiga, konstiga kläder.. utan ganska vanliga men fina kläder, försöker jag att sätta på mig.

Och för att vara helt ärlig så var det faktiskt riktigt länge sen jag köpte något nytt..

Hmm..

Tänker inte ställa mig framför spegeln och ta ett kort.. inte just nu iallafall, så jag kan berätta allt jag har på mig:

• Trosor (från Lindex)
• BH (fått från Carola!)
• Linne (från Esprit)
• Långkalsonger (fått från mamma!!)
• Strumpor (från New Body)
• Jeans (Esprit)
• Tröja (Esprit)

Har sett att den här rubriken återkommer två gånger till, så jag kanske bjuder på nått kort lite senare..

Men som sagt, jag är ingen klädoman, utan har det jag behöver, men gillar att vara fin!

Kram!

Inget annat.

Hade det inte varit för min tro på Honom, hade jag nog med all säkerhet inte orkat med allt som jag har gått igenom..

Så enkelt är det är det!

När livet har gått upp och ner har Han stått fast..

Det är jag som svänger hit och dit..

För mig har min tro förändrats dom senaste åren, ett tag var jag alldeles för fanatisk och fast i religiösa normer och tokigheter, men nu är jag bara tokig.. Tur att man förändras och tur att Han står fast!

Kram!

Jag pinsam?

Näe, skulle inte tro det va´!

Kram!

Utan jag har istället några få nära vänner..

Förmodligen om man har en kille/man/pojkvän/fru/tjej/flickvän så är han/hon ens bästa vän (förhoppningsvis), men är man ensam, så blir det så mycket annorlunda.

Ibland kanske man ger ut sitt hjärta till någon och berättar om allt, så som man gör med sin bästa vän.. Men som mitt liv har, och ser ut, så händer det inte ofta.. För att vara ärlig: nästan aldrig!

Jag är nog inte längre någons bästa vän heller..

Men jag har några fina vänner.. Ingen nämnd, ingen glömd!

Kram!

Det finns inte bara en önskan i mitt hjärta, utan egentligen några stycken..

Men dom största bottnar i en och samma dröm..

Då skulle jag kunna åka runt till världens alla huvudstäder och se mig omkring, åka till en vit sandstrand och bara njuta av livet i en hängmatta, åka igenom hela USA och se det man bara sett på tv.

Det skulle jag vilja göra innan jag dör..

Kram!

Det första som poppar upp i min hjärna är: OVILLKORLIGT

Att få älska någon ovillkorligt eller att få bli älskad ovillkorligt, DET är kärlek!

Man kan älska så mycket, framför allt;

människor, djur, idoler, saker..

Att älska är nog den största gåvan och ibland kan det vara svårt att bli älskad.

Att få känna sig älskad, även när man inte känner sig värdig kärleken.

Gud är kärlek.

Ovillkorlig kärlek.

Barn är kärlek.

Ovillkorlig kärlek.

Djur är kärlek.

Ovillkorlig kärlek.

Att ge är kärlek.

Ovillkorlig kärlek.

Det är kärlek.

Kram!

Både min mamma och min pappa!

Dom skilde sig när jag var 11-12 år och det har påverkat mig mycket..

Min mamma Ulla:

Min pappa Svante och min extramamma Barbro:

Pappa är en "gammal" postis.. I hela sitt liv har han slitit på ett och samma företag dvs Posten!

Jag tror att han började när han var typ 13-14 år och jobbade sig uppåt i karriären, tills han för några år sedan blev pensionär!

Strongt!

Pappa har blivit kvar i Dalarna i Borlänge, närmare bestämt.

Jag älskar er, min mamma, min pappa och min Barbro!

Är glad för allt ni givit och ger i mitt liv!

Kram!

Jag tror nog att det var min första kompis.. Stefan..

Våra mammor, var/är vänner och vi bodde grannar i Täby, sen flyttade Stefans familj till Vallentuna, och vi flyttade dit strax efteråt.. han var två år äldre än mig och han var min första kärlek..

Jag har inte sett eller träffat honom sen jag var 12-13 år, men genom hans mamma, vet jag att han bor i Solna och jobbar inom AIK..

Man kanske skulle leta rätt på´an.. (har ju googlat fram en bild, så jag vet hur han ser ut!)

Som tonåring har jag varit förlovad två(!) gånger..

Det kan man ju också kalla för sin första kärlek, när man är 15 år och blir så förälskad att man vill förlova sig! Förlovningen höll i knappt ett år, för jag hann träffa den andra stora kärleken under tiden..

Han, med stort H som jag sen skaffade tre barn med och även gifte mig med!

Jag tror på kärlek vid första ögonkastet..

Jag minns båda mina tonårsförälskelsers första ögonblick.

Men i snart 18 år har jag varit ensam, och vem vet, jag kanske är klar med kärleken?

Vem vet?

Kram!

Vem är jag?

Svår fråga..

Enkel för en del, men för mig är det en svår fråga, för jag håller precis på att leta efter mig själv.

Jag är Jennie Katarina född i slutet på 60 talet, så i år blir jag hedervärda 43 år.

Ingen 40 årskris just nu, den hade jag för 5 år sedan.

Jag är mamma, mormor, svärmor, dotter, syster..

Vissa saker i livet har gjort mig till den jag är idag..

Och jag försöker hela tiden att förbättra det som inte är rätt, ibland lyckas jag och ibland misslyckas jag.

Jag tycker inte om att bli övergiven, och ändå gillar jag ensamheten..

Är konservativ, och rädd för förändringar, men på senare år har jag gjort stora förändringar i livet, både frivilligt och ofrivilligt. Det har fört mig framåt och det har absolut inte varit lätt. Många tårar har trillat.

Mitt liv har verkligen inte varit spikrak, men vems är det?

Tidigt fick jag lära mig att ta ansvar och livets hårda skola har många gånger svikit och det har som sagt gjort mig till den jag är..

På både gott och ont.

Om mig..?

Vem är jag?

Råkar du se mig förvirrad någonstans, så är det bara jag som är ute och letar efter mig själv..

Kram!