Funderar

På om livet ska vara så här?
Hur då, kanske någon av er undrar..
Så ensamt.
Självförvållat?
Ja, absolut.
Är ingen som själv tar kontakt och tjatar mig till någons sällskap, men jag blir alltid glad när någon annan gör det!
Inser att dagarna går alldeles för fort.
Vill så mycket, men orken finns inte.
Svårt att få livspuzzlet att gå ihop, även fast det bara är jag och hunden.
Hunden ja´, som är ett fantastiskt sällskap, mitt i all min ensamhet, fast ändå ett hinder att kunna göra vissa saker, eftersom hon inte uppskattas överallt..(ett hårande yrväder, är faktiskt inte alltid populärt har jag märkt!;-))
Jag får fundera vidare..
För ensam, det är jag, och det är självförvållat.
Kram!


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: